WADA indelar förbjudna substanser och metoder i huvudgrupper beroende på huruvida substanser och metoder är förbjudna under alla tider eller endast vid tävlingar eller i viss gren. Substanser indelas i undergrupper beroende på verkningsmekanismer och effekter.
I WADA:s förteckning om dopingmedel finns ungefär 300 olika föreningar. Utöver exempelsubstanser anges i flera grupper också att andra föreningar som har samma verkningsmekanism, dvs. hör till samma läkemedelsgrupp, är förbjudna. Av de medel som upptas i förteckningen används under 100 som läkemedel.
Nedan anges följande information om substanser och metoder:
- de viktigaste officiella indikationerna för läkemedel med försäljningstillstånd
- substansers och metoders effekter på prestationsförmågan
- de viktigaste biverkningarna.
Därutöver anges viktig information om dispens.
Innehållsförteckning
I. Substanser och metoder förbjudna vid alla tidpunkter
S0. Läkemedel utan försäljningstillstånd
S1. Substanser med anabol effekt
S2. Peptidhormoner, tillväxtfaktorer, motsvarande substanser och mimetika
S4. Modulatorer som påverkar hormoner och metabolism
S5. Diuretika och maskerande substanser
M1. Manipulation av blod och blodkomponenter
M2. Kemisk och fysisk manipulation
II. Substanser och metoder förbjudna vid tävling
III. Substanser som är förbjudna i vissa idrottsgrenar
I Substanser och metoder förbjudna vid alla tidpunkter
De substanser och metoder som är förbjudna vid alla tidpunkter testas i prov som tagits både vid och utanför tävlingar. De substanser som är förbjudna vid tävling testas endast i prov som tagits i samband med tävlingar.
S0. Läkemedel utan försäljningstillstånd
Till läkemedel utan försäljningstillstånd hör de preparat som inte omfattas av någon av kategorierna i denna förteckning och som inte har godkänts av statliga hälsovårdsmyndigheter för terapeutiskt bruk hos människor. Sådana är bland annat läkemedel i preklinisk eller klinisk fas eller läkemedel som inte längre utvecklas.
S1. Substanser med anabol effekt
Substanser med anabol effekt indelas i anabola androgena steroider dvs. anabola steroider, såsom testosteron och nandrolon samt andra substanser med anabol effekt.
Anabola androgena steroider
I Finland används testosteron oftast som substitutionsbehandling för behandling av symtom på testosteronbrist vanligen hos äldre män (funktionell hypogonadism) och för korttidsbehandling av försenad pubertet hos unga pojkar.
Anabola steroider utgör ungefär 40–50 procent av alla positiva dopingmedelsfynd i WADA:s årsstatistik. Enligt detta är anabola steroider de mest använda förbjudna substanserna, vilket har sin förklaring i att de medför avsevärda fördelar i flera olika grenar. Anabola steroider ökar muskelmassan och kraften och påverkar också kroppens ämnesomsättning så att kroppen tål hård träning mer effektivt och återhämtningen blir snabbare. Användningen ökar också antalet röda blodkroppar och förbättrar syreupptagningsförmågan.
För dopingändamål används vanligen ofysiologiska, dvs. 5–10-faldiga, doser eller även större doser jämfört med en normal substitutionsbehandling med testosteron. Anabola androgena steroider kan orsaka följande, även allvarliga biverkningar, beroende på dosens storlek, användningstiden och individuella faktorer:
- ökat antal problem i hjärt- och kärlsystemet, till följd av negativa effekter på fettomsättningen, blodets koaguleringssystem och blodtrycket samt eventuellt även av skadliga strukturella förändringar i hjärtat
- psykiska effekter, till exempel aggressivitet, våldsamhet, affektiva störningar (även mani) och som sällsynta biverkningar psykotiska symtom, såsom vanföreställningar
- höjda levervärden och efter längre tids missbruk leverskador
- hudbiverkningar, såsom akne, hudbristningar, håravfall på hjässan och infektioner vid intramuskulär administration
- hos ungdomar tidigare pubertet och avstannad längdtillväxt till följd av den.
Hos kvinnor
- ökad hårväxt i ansiktet och på kroppen
- bestående basröst
- förminskade bröst och klitoristillväxt
- menstruationsrubbningar.
Hos män
- försämrad spermaproduktion, sterilitet, testikelförtvining
- bröstkörtelförstoring (gynekomasti)
- efter avbrytande av användning förekommer symtom som är typiska för testosteronbrist (hypogonadism), såsom trötthet, depression, impotens och sterilitet
En idrottsutövare kan beviljas dispens för att använda testosteron endast då testosteronbrist kan tillskrivas en entydig organisk orsak. Med undantag från detta kan dispens beviljas för kortvarig användning av testosteron för att starta puberteten.
Andra anabola substanser
Till andra substanser med anabol effekt i förteckningen över dopingmedel hör selektiva androgenreceptormodulatorer (SARM) och vissa andra föreningar, såsom zeranol och klenbuterol.
SARM:er är anabola föreningar som är på försöksstadiet. Vid utveckling av dem har man försökt bevara positiva anabola effekter på ben och muskler utan typiska negativa effekter av anabola steroider. Föreningarna påverkar prestationsförmågan på liknande sätt som anabola steroider men hittills har man inte lyckats minska negativa effekter tillräckligt. SARM:er säljs olagligt vanligen via webbplatser som ”kosttillskott”.
Följande biverkningar kan förekomma:
- det finns inte mycket forskningsinformation, men de har liknande biverkningar som anabola steroider, beroende på förening och dos
- allvarliga biverkningar på hjärtat och leverskador, som har lett till att man har avbrutit läkemedelsutveckling av vissa föreningar.
Klenbuterol är så kallad β2-agonist som används i vissa länder för behandling av astma vid oral administration. Enligt djurförsök har klenbuterol en stor effekt också på muskeltillväxt och därför hör det till denna grupp i WADA:s förteckning. Dessutom ökar β2-agonister fettförbränning.
Klenbuterol har många av de typiska, följande biverkningarna av β2-agonister eftersom de administreras oralt:
- ökad puls, rytmstörningar och även hjärtinfarkter
- darrningar
- elektrolytstörningar och muskelkramper.
S2. Peptidhormoner, tillväxtfaktorer, motsvarande substanser och mimetika
Till denna grupp hör bland annat erytropoietiner (EPO, CERA, darbepoetin), humant koriongonadotropin (hCG), luteiniserande hormon (LH), tillväxthormon (hGH) och flera experimentella substanser som ökar utsöndringen av tillväxthormon.
Erytropoietiner ökar bildningen av röda blodkroppar i kroppen och används till exempel för behandling av renal anemi. Med hjälp av dem kan idrottaren förbättra sin syreupptagningsförmåga.
Biverkningar kan vara bland annat följande:
- blodkoagulationsstörningar och till följd av dem hjärtinfarkter, cerebrala infarkter och andra blodproppar
- höjt blodtryck.
Humant koriongonadotropin och luteiniserande hormon ökar bildningen av testosteron hos män.
Tillväxthormonet bidrar till regleringen av tillväxten under uppväxttiden. Det ökar muskeltillväxt, men dess kraftförstärkande effekt är marginell då det används ensamt, jämfört med anabola steroider.
Användning av tillväxthormon kan orsaka följande biverkningar:
- höjt blodtryck och hjärtsjukdomar
- tillväxt av brosk och ben bland annat i ansiktet
- ledsmärtor
- störningar i sköldkörtelns funktion
- leukemi.
S3. β2-agonister
β2-sympatomimeter, dvs. β2-agonister, vidgar luftrören och används därför som astmaläkemedel, vanligen som lunginhalation. β2-agonister är förbjudna under alla tider, eftersom de, enligt djurförsök, har en anabol effekt på muskler då de administreras oralt med doser som är större än normalt. De kan förbättra den kortvariga maximala prestationsförmågan även vid inhalation då doser är större än normalt.
Enligt aktuell bedömning ger β2-agonister inte ovannämnda fördelar då doser är normala och tas som inhalation. Därför är formoterol, salbutamol, salmeterol och vilanterol tillåtna vid inhalation i begränsade doser, och man behöver inte ansöka om dispens för dem när de används på detta sätt.
Följande biverkningar kan förekomma (de är lättare vid inhalation än till exempel vid administration via munnen):
- ökad puls och rytmstörningar
- darrningar
- elektrolytstörningar och muskelkramper.
När man ansöker om dispens måste man kunna motivera varför man inte använder ett tillåtet alternativ. Dessutom är förutsättning för dispens att astmadiagnosen påvisas genom lungfunktionsundersökning, dvs. spirometri.
S4. Modulatorer som påverkar hormoner och metabolism
I denna grupp finns föreningar som påverkar metabolism och hormonbalans genom många olika verkningsmekanismer. Antiöstrogena substanser används vid behandling av bröstcancer för att hämma tumörtillväxt som beror på östrogen. Dessa substanser ökar i viss mån utsöndringen av testosteron och påverkar hormonbalans, och därför är de förbjudna. Substanser som förhindrar aktivering av receptor för aktivin typ IIB är substanser som ännu endast undersöks och har en anabol effekt på muskler.
De så kallade metaboliska modulatorerna åstadkommer utan ansträngning likadana nyttiga metabola ändringar som fysisk ansträngning. Insulinerna, som används vid behandling av diabetes, anses höra till denna grupp. Till följd av mångahanda metaboliska effekter har insulinerna en svag anabol effekt på muskler. I för stora doser leder de till en för låg blodsockernivå, dvs. hypoglykemi, som kan även leda till döden.
Dispens för insulinbehandling kan alltid beviljas för en typ 1-diabetiker.
S5. Diuretika och maskerande substanser
Diuretika är till exempel hydroklortiazid och furosemid, och de används som blodtrycksläkemedel och vid behandling av hjärtsvikt. Diuretika avlägsnar salt och vätska från kroppen. De ökar utsöndringen av urin och kan därigenom minska halter av vissa dopingmedel i urin. Därför kallas de också för maskerande substanser, och i förteckningen finns också andra maskerande substanser än diuretika. Dessutom kan diuretika användas för att minska kroppsvikten i viktklassgrenar.
Användning av diuretika kan orsaka följande biverkningar som kan vara allvarliga i samband med uttorkning till följd av riklig svettning:
- elektrolytstörningar
- svaghet
- för lågt blodtryck.
Substanser som ökar plasmavolym, t.ex. hydroxietylstärkelse, drar vatten från vävnaderna till blodkärlen så att blodet flyter lättare i de små kapillärerna och syreupptagningen i vävnaderna förbättras. När blodets vätskeinnehåll ökar sjunker hemoglobinhalt, vilket påverkar tolkning av blodmodulen i det biologiska passet.
Förbjudna metoder
M1. Manipulation av blod och blodkomponenter
Följande metoder, som förbättrar blodets kapacitet att transportera syre till vävnaderna, är förbjudna:
- Blodtransfusioner, antingen med sitt eget blod som tagits tidigare under träningsperioden eller blod som någon annan har givit. Man kan upptäcka främmande blod direkt genom blodprov. Transfusion av eget blod kan upptäckas indirekt med hjälp av det biologiska passet, eftersom genom blodprov som sker i rätt tid kan man upptäcka stora förändringar i värden för röda blodkroppar. Biverkningar av blodtransfusioner kan vara infektioner till följd av orenheter, njurskada till följd av nedbrytning av röda blodkroppar som skett under förvaring eller hantering, och hjärtproblem till följd av för högt hemoglobinvärde.
- Experimentella föreningar som avger syre från röda blodkroppar i vävnaderna, artificiella hemoglobinpreparat eller annan manipulation som förbättrar syretransport på konstgjord väg.
M2. Kemisk och fysisk manipulation
Följande metoder, som används i syfte att hindra eller försämra upptäckande av dopingmedel i provet, är förbjudna:
- Till exempel utbyte eller förstörande av urin, till exempel genom att tillsätta ett enzym som nedbryter proteiner i provet.
- Intravenös vätsketillförsel, dvs. infusioner eller injektioner, som tillsammans överstiger 100 ml under 12 timmar, utom då de är påkallade i samband med sjukhusvård, kirurgiska ingrepp eller kliniska diagnostiska undersökningar.
M3. Gen- och celldoping
Genförändring och celltransplantationer som kan förbättra prestationen är förbjudna.
II. Substanser och metoder förbjudna vid tävling
De substanser som är förbjudna vid tävling testas endast i prov som tagits i samband med tävlingar.
Idrottaren kan använda läkemedel som är förbjudna endast vid tävlingar om han eller hon inte deltar i tävlingar under medicineringen. Om idrottaren deltar i tävlingar under medicineringen ska han eller hon ha en giltig dispens för förbjudna läkemedel. Ifall medicineringen har avslutats före tävlingen under karenstiden kan halterna av förbjudna läkemedel överstiga det tillåtna tröskelvärdet i dopingprovet ännu under tävlingen. Enligt den Internationella dispensstandarden kan idrottaren ändå ansöka om dispens retroaktivt efter dopingkontroll (om idrottaren inte har ansökt om dispens i förhand) när förbjudna glukokortikoider eller starka opioider har använts endast utanför tävlingar under karenstiden (men inte under tävlingen). I detta fall är det ändå bra att säkerställa i förhand att nödvändiga villkor för att bevilja dispens uppfylls. Idrottaren ska ha patientjournaler färdiga om han eller hon ska ansöka om dispens retroaktivt efter dopingkontroll. Tävlingstiden börjar på kvällen före tävlingen kl. 23.59 om inte definierats på annat sätt.
Utöver de ovannämnda substanserna och metoderna som är förbjudna under alla tider (S0.–S5. och M1.–M3.) är följande medel förbjudna vid tävling:
S6. Stimulantia
Stimulantia vid medicinsk användning är bland annat de föreningar som används för behandling av ADHD (dexamfetamin, lisdexamfetamin, metylfenidat), snuva, hosta och allergi (pseudoefedrin och efedrin) och allvarlig allergisk reaktion (adrenalin). Dessutom används många föreningar som narkotika (amfetamin, metamfetamin, kokain, ecstacy). Många stimulantia (bland annat DMAA, DMBA) säljs även olagligt vanligen via webbplatser som kosttillskott.
Stimulantia höjer vakenheten och minskar känslan av trötthet genom att påverka det centrala nervsystemet. Av de positiva dopingproven i WADA:s årsstatistik är stimulantia den nästa största substansgruppen efter anabola androgena steroider med en andel på 15 %. Den största delen av dessa dopingförseelser förknippas sannolikt med fritidsbruk eller otillåtna tillsatsämnen i kosttillskott och orenheter.
Följande biverkningar kan förekomma:
- ökad puls och höjt blodtryck, rytmstörningar och med stora doser även hjärtinfarkt
- darrningar
- ångest, nervositet och sömnlöshet
- med stora doser förvirring och vanföreställningar
- värmeslag vid långvarig ansträngning och stora doser.
För de förbjudna substanser som används för behandling av ADHD, såsom metylfenidat, kan man bevilja dispens enligt WADA:s anvisningar, om diagnosen har ställts av en läkare som är insatt i behandling av ADHD och alla patientjournaler och blanketter som gäller behandlingen och diagnosen skickas som dispensansökans bilagor till dispenskommittén.
S7. Narkotiska analgetika
Narkotiska analgetika är läkemedel som liknar morfin och används vid svåra smärtor, såsom efter kirurgiska ingrepp och i samband med allvarliga fysiska skador. På grund av deras berusande effekt används de också som narkotika. Narkotiska analgetika kan förbättra prestationen i uthållighetsgrenar genom att minska känslan av trötthet som förknippas med fysisk avsträngning.
De vanligaste biverkningarna är:
- rörelsestörningar som ökar risken för olyckor till exempel vid cykling och bilsport
- yrsel och förstoppning
- andningsdepression vid användning av stora doser
- lugnande effekt
- känsla av välbehag och beroende till följd av den.
S8. Cannabinoider
Cannabinoider är antingen de verkande substanserna (till exempel tetrahydrocannabinol, THC) i växtbaserad cannabis (marijuana och hasch) eller syntetiska derivat av dem. Medicinsk användning av THC är mycket liten.
Cannabinoiders eventuella prestationsförbättrande effekt förknippas med en lugnande effekt men i huvudsak försämrar deras biverkningar prestationen. En bidragande orsak till förbudet mot cannabinoider är att de anses bryta mot god idrottsanda. Dopingförseelser förknippas sannolikt ofta med fritidsbruk. Cannabidiol, som används som läkemedel för behandling av svår epilepsi hos barn, är inte förbjudet eftersom det saknar de berusande effekter som är typiska för cannabinoider.
De vanligaste biverkningarna är:
- försvagad uppfattning av tid, plats, hastighet och avstånd
- försämrad koordinationsförmåga, reaktionsförmåga och försämrat minne.
S9. Glukokortikoider
Glukokortikoider används vid många sjukdomar för att dämpa kroppens inflammationsreaktion om den orsakar försämring av sjukdomen eller dess symtom. Dessa sjukdomar är bland annat reumatiska sjukdomar, inflammatoriska tarmsjukdomar, astma, många hudsjukdomar, allergier och överansträngningsskador i senor. Glukokortikoider administreras i olika former beroende på sjukdom. Alla glukokortikoider är förbjudna om de administreras oral (inklusive munnens slemhinnor), rektalt, eller som injektion, oavsett injektionsställe. Lokala administrationssätt, såsom på huden, på näsan slemhinnor eller som inhalation, är tillåtna.
Glukokortikoider är förbjudna eftersom de kan öka kroppens uthållighet och deras euforiska effekt kan minska känslan av trötthet vid ansträngning med större doser. Tydliga bevis på glukokortikoiders förbättrande effekt på idrottsprestationer finns dock inte mycket.
Glukokortikoiders biverkningar beror väsentligen på administrationssätt, dos och behandlingstid. Vid systemisk administration kan bland annat följande biverkningar förekomma:
- förbättring av humör, dvs. eufori, som kan minska känslan av trötthet vid ansträngning
- ben- och muskelförlust, dvs. kataboli, och försvagning av hud och senor vid lokal administration
- risk för uppkomst av magsår
- höjt blodtryck och svullnader
- ökad risk för infektioner
Dispens för förbjudna administrädning av glukokortikoider, dvs. oralt, rektalt eller som injektion, kan beviljas till exempel för kortvarig behandling av försämringsfas vid astma eller inflammatorisk tarmsjukdom och injektion till ledhålen eller runt sena till belastningsskada. Det är tillåtet att administrera glukokortikoider lokalt till exempel på huden, som inhalation, på näsans slemhinnor eller i ögonen. Läs mer om glukokortikoidernas karenstider och om det när behöver en idrottare dispens för glukokortikoider.
III Substanser förbjudna inom vissa idrotter
P1. Betablockerare
Betablockerare används bland annat för behandling av höjt blodtryck och kranskärlssjukdom. De lugnar det centrala nervsystemet, sänker pulsen och avlägsnar darrning, vilket kan förbättra prestationen i grenar som kräver koncentrationsförmåga, lugna nerver och stadiga händer. Betablockerarna är endast förbjudna i vissa grenar, vilka framgår i Förbjudna substanser och metoder-förteckningen. I grenar som kräver uthållighet försvagar betablockerarna prestationsförmågan avsevärt.
Följande biverkningar kan förekomma:
- långsammare puls och överföring av nervimpulser i hjärtat
- försämring av astmasymtom.