Antidopingverksamhetens historia

Den internationella dopingövervakningen startade år 1928. Den första antidopingorganisationen i Finland grundades år 1984. Efter olika skeden utökades den nationella antidopingorganisationens verksamhet och Finlands centrum för etik inom idrotten FCEI rf inledde sin verksamhet 2016.

Man har använt olika substanser som lindrar hunger, smärta och trötthet inom idrotten sedan antiken. De första prestationsförbättrande substanserna som använts inom den moderna idrotten har dokumenterats på 1800-talet. I början av 1900-talet utfördes den första dopingkontrollen för en tävlingshäst. Ordet ”doping” kommer troligen från det holländska ordet ”dop”. Den var en alkoholhaltig dryck som gjordes av grapefruktskal och som zulu-soldater drack för att stärka sig i krig. Drycken användes även som stimulans i sydafrikanska dansceremonier.

Början av internationell dopingövervakning

Den internationella dopingövervakningen startade år 1928, då Internationella friidrottsförbundet IAAF (nu WA) utarbetade en förteckning över förbjudna medel som ökar prestationsförmågan. Snart följde andra internationella specialidrottsförbund IAAF:s exempel. Egentliga dopingkontroller utfördes ändå inte för fyrtio år. De första specialidrottsförbunden som utförde dopingkontroller vid sina VM-tävlingar år 1966 var Internationella cyklistunionen (UCI), Internationella friidrottsförbundet IAAF (WA) och Internationella fotbollsförbundet (FIFA). 

Man hittades amfetamin i den danska cyklists kropp som dog i OS i Rom år 1960. År 1967 dog en brittisk cyklist under Tour de France och amfetamin förknippades också med hans död. Dessa dödsfall fick Internationella Olympiska Kommittén (IOK) att publicera för första gången en lista över förbjudna substanser år 1967. Under det följande året utfördes de första olympiska dopingkontrollerna i vinterspelen i Grenoble och i sommarspelen i Mexiko. 

Slutet av 1900-talet

Efter att användning av anabola steroider blev vanligare på 1970-talet förbjöd Internationella Olympiska Kommittén (IOK) dem år 1974. I Finland uppgjordes de första nationella bestämmelserna gällande användning av dopingmedel på 1980-talet och kontroller utanför tävling inleddes 1980. Man började utföra kontroller utanför tävling också i andra länder på 1980-talet. Antidopingverksamheten i vårt land skärptes i och med friidrotts-VM år 1983 då Internationella Olympiska Kommittén godkände det första laboratoriet för dopingkontroller i Finland. Nationella dopingkommittén grundades i Finland under det följande året. År 1990 övergick dopingövervakningen i Finland till Finlands Antidopingkommitté som verkade vid Föreningen för främjande av idrottsmedicin och fysisk testning (Liikuntalääketieteen ja testaustoiminnan edistämisyhdistys) Liite ry. 

Bland substanser och metoder förbjöds testosteron 1984, bloddoping 1986, peptidhormoner och tillväxthormon 1988–1989 och erytropoetiner (EPO) 1990. Den första tillförlitliga EPO-kontrollen presenterades 2000 och den användes under samma år i OS i Sydney. 

Världsantidopingbyrån WADA

Världsantidopingbyrån WADA grundades i Lausanne 1999 på initiativ av Internationella Olympiska Kommittén för att ansvara för den internationella dopingövervakningen. På samma gång utvaldes Montreal i Kanada som WADA:s huvudkontors belägenhet. WADA:s uppgift var att ansvara för ackreditering av laboratorier för dopingkontroll och utarbeta ett gemensamt antidopingregelverk. WADA:s första Världsantidopingkod godkändes 2007. 

Finlands Antidopingkommitté ADK grundas

Man ville utveckla dopingövervakningen i Finland efter skid-VM år 2001, efter att en mängd finländare ertappades för att ha använt dopingmedel. Finlands Antidopingkommitté ADK:s konstituerande möte hölls i november 2001. Undervisnings- och kulturministeriet finansierade den självständiga organisationens verksamhet med tipsmedel.

Utveckling av dopingövervakning på 2000-talet

Gendoping förbjöds 2003. Vistelserapporteringssystemet och långtidsförvaringen av prover introducerades. WADA:s första förteckning över förbjudna substanser och metoder publicerades 2004. Blodprovet av tillväxthormon utvecklades under samma år. 

Den hematologiska modulen för Idrottarens biologiska pass (Athlete Biological Passport) introducerades 2009. De första internationella specialidrottsförbunden som började använda det biologiska passet var UCI och det Internationella Skidförbundet FIS. Vissa idrottarens biologiska variabler i det biologiska passet följs upp regelbundet under hela idrottskarriären och förändringar i idrottarens profil kan avslöja dopinganvändning. Steroidmodulen för idrottarens biologiska pass publicerades 2013. Fram till 2015 kunde prover förvaras för omanalys under åtta år enligt Världsantidopingkoden. Idag är nedfrysning och omanalys möjliga under 10 år. 

Finlands centrum för etik inom idrotten FCEI inleder sin verksamhet

På 2010-talet lyftes de idrottsetiska frågorna allt oftare fram. Undervisnings- och kulturministeriet utredde en praktisk aktör för nya statsavtal och beslutade att grunda en ny organisation. Finlands Antidopingkommitté ADK upplöstes och Finlands centrum för etik inom idrotten FCEI rf grundades 28 januari 2016. FCEI ansvarar för verkställandet av statsavtalen om antidopingverksamhet, förebyggande av tävlingsmanipulation samt läktarsäkerhet och -trivsamhet i Finland. FCEI ansvarar för att för idrottens del i praktiken verkställa Europarådets konvention mot doping, Unescos internationella konvention mot doping, Europarådets konvention om läktarvåld och -trivsel samt Europarådets konvention mot manipulation av resultat inom idrott i Finland.