Spridning och användning av doping är förbjuden i Finland i enlighet med idrottens interna nationella och internationella regelverk som baserar sig på internationella avtal. Det finns ingen lagstiftning i Finland med stöd av vilken man kan straffas för dopinganvändning, förutom användning av narkotika.
Strafflagen och andra lagar
Import och spridning av dopingmedel regleras i kapitel 44 i strafflagen. Användning av dopingmedel behandlas även i läkemedelslagen samt i bestämmelser gällande smuggling, olaga befattningstagande med infört gods och narkotika.
Dopingbrott lades till i strafflagen 1.9.2002. Då kriminaliserades olaglig tillverkning, import och spridning av dopingmedel samt innehav av dopingmedel i spridningssyfte i strafflagen. Användningen av dopingmedel har inte kriminaliserats.
Enligt strafflagen avser dopingmedel:
- syntetiska anabola steroider och deras derivat
- testosteron och dess derivat
- tillväxthormon
- kemiska substanser som ökar produktionen av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon i människokroppen.
Denna förteckning är betydligt snävare än förteckningen över förbjudna läkemedel inom idrotten. Detta beror på att syftet med strafflagens bestämmelser gällande dopingbrott är att skydda mot hälsorisker som förknippas med missbruk av dopingmedel. Därför uppräknas endast medel som förknippas med en konstaterad medicinsk risk. I strafflagen försöker man särskilt att skydda minderåriga.
Strafflagen betonar betydelsen av olaglig import och spridning av doping som brott. Straffrättsligt ansvar har särskilt personer som säljer eller förmedlar dopingmedel till idrottare. Ifall en annan idrottare eller tränare skaffar och överlåter dopingmedel till en idrottare, gör han eller hon sig skyldig till dopingbrott. Även en läkare kan åtalas för dopingbrott, ifall han eller hon med recept eller på annat sätt överlåter dopingmedel utan medicinskt syfte till en idrottare.
För ett dopingbrott utdöms böter eller fängelsestraff i högst två år. För grovt dopingbrott utdöms fängelsestraff i minst fyra månader och högst fyra år. Vid ett grovt dopingbrott
- gäller brottet en betydande mängd dopingmedel
- eftersträvas avsevärd ekonomisk vinning
- gärningsmannen är medlem i en grupp som särskilt organiserats för begående av sådana brott i stor skala
- dopingmedel sprids till minderåriga.
Om dopingbrottet bedöms vara ringa, ska gärningsmannen för lindrigt dopingbrott dömas till böter.
Internationella avtal
Antidopingarbetet regleras med många internationella och nationella avtal, som alla har en just, jämlik och ren idrott som mål. Den finska staten deltar i dessa internationella avtal och har gett FCEI en viktig uppgift att ansvara för dopingövervakningen i sin helhet i vårt land.
FCEI:s verksamhet regleras av UNESCO:s antidopingavtal och Europarådets konvention mot doping, vilka Finlands riksdag har godkänt. Dessa avtal förutsätter att den finska staten arrangerar antidopingverksamhet i vårt land i enlighet med avtalen. FCEI genomför åtgärder som krävs av det enligt fördrag i frågor som fastställts för organisationen.
Den finska staten har också genom UNESCO-avtalet förbundit sig att stödja Världsantidopningsbyrån WADA och att följa regelsystemet Världsantidopingkoden som godkänts av WADA. Finlands antidopingregelverk baserar sig på Världsantidopingkoden.